
Jag får ofta frågan hur det kom sig att jag flyttade hit och varför jag startade Club 66. Så jag tänkte berätta det från början, på riktigt. Det här är min resa, och kanske känner du igen dig i mer än du tror. Många av oss som kommit upp lite i åren vet
exakt hur det känns när livet hemma börjar tappa färg. När man sitter där i november och undrar om det verkligen är det här som är meningen med resten av livet.
När jag passerade 60 började det bli tydligt att dagarna rullar på lite för fort för att bara gå och längta efter ljus och värme. Jag ville leva mer, inte mindre. Vara aktiv, må bra, känna att jag blomstrar i stället för att bara vänta på nästa vårdag. Den längtan blev så stark att jag till slut bestämde mig för att hitta en plats där vardagen faktiskt kunde kännas som man drömt om.
När jag kom till Hua Hin första gången hände något direkt. Det var som om kroppen slappnade av innan jag hunnit ta av mig skorna. Det varma klimatet, människorna, naturen, lugnet men ändå livet i staden. Jag kände mig hemma nästan innan jag visste varför. Det kändes som om jag hittat den plats jag gått och längtat efter utan att veta om det.
Efter några år i Bangkok, där jag träffade Alices mamma Oh, bestämde vi oss för att flytta. Hua Hin ligger ungefär 20 mil från huvudstaden och är en liten storstad med allt man behöver. Bra sjukvård, internationella skolor, fina stränder, bra
kommunikationer och en stor västerländsk community. Till och med svenska restauranger när man får för sig att köttbullar är nödvändiga. Alice var två år när vi slog rot här. Vi hittade en fantastisk skola, hon går sitt sista år i nian nu och fyller snart 15. Åren går, även i paradiset, och man hinner knappt märka det.
Under tiden har jag haft otaliga besök av familj och vänner. När man bor i ett semesterparadis blir det ofta automatiskt att man tar hand om alla som kommer. Jag älskar det, men efter ett tag blev det rätt intensivt. Jag har fyra äldre barn och
numera även barnbarn, så det har blivit många turer med sightseeing, aktiviteter och allt som hör till.
Jag hör fortfarande orden som upprepas varje gång
Jag vill spela golf
Jag vill yoga
Jag vill ha manikyr
Vi vill ha massage, spa, god mat, utflykter
Allt ska hinnas med
Det är klart man vill hjälpa. Men år efter år blev det ganska slitigt, särskilt eftersom det är just mellan november och april som jag själv mår allra bäst här. Resten av året brukar jag resa runt och hälsa på de äldre barnen i Australien, Ibiza, Holland och Sverige. Det blir många mil och många hejdån.
Till slut kände jag att det behövdes lite ordning i allt detta. Jag hade mängder av kontakter och ett stort nätverk efter alla år här och efter pandemin, när jag fyllde 66, kändes det som rätt läge att starta Club 66. Lite som en modern version av Club 33
som många av oss minns.
Med hjälp av mina thailändska vänner som jobbar som guider, chaufförer, massöser, på span, som golftränare och de som håller yoga och andra aktiviteter, växte Club 66 fram. Jag är stolt över det vi byggt. Mycket tack vare att medlemmarna bor på en toppenresort där både service och kvalitet är på en nivå som gör skillnad.
Det är långt ifrån ospecificerat.
Tillsammans med resebyrån i Kalmar fyller vi dagarna med utflykter, aktiviteter, strandliv, god mat och vänligt bemötande. Det är helt enkelt lätt att trivas här.
Priserna har gått upp även här. När jag lämnade in skjortor på tvätt för tolv år sedan kostade det tio baht, ungefär två kronor och sjuttio öre. I dag ligger det på tretton baht, runt tre kronor och åttio öre. En nudelsoppa för sexton kronor eller en bra lunch för tjugofem kronor är fortfarande vanligt. Det är fortfarande väldigt prisvärt att leva här.
Vi har haft tre fullbokade veckor i november flera år i rad. För att undvika att det här blir en charterresa med gruppflaggor och stress har jag kompletterat med en vistelse även i februari. Jag håller grupperna till högst tjugo personer. Två veckor är lite för kort. Jetlag och tidsskillnad gör att man behöver några dagar för att landa. Tre veckor är minimum om man vill lära känna platsen, gruppen, Club 66 och få en relation till människorna som bor här.
Jan